Innan ni bjuder mig på middag … 

Före en bjudning frågar jag alltid: ”Är ni allergiska mot något eller finns det något ni absolut inte tycker om att äta?”.

Undringen är inte Einstein-smart direkt, men garanterar att kvällen inte ska fallera på grund av att en, eller flera av gästerna, petar bort valda delar av måltiden.

Jag är själv är glutenintolerant och har vid flertal tillfällen missat att påpeka detta i förväg. Det gör mig inget, jag är van vid att skippa pastan, brödet eller den mjölredda såsen. Däremot generar det värden/värdinnan, oavsett hur mycket jag bedyrar att fadäsen är min, inte deras.

Andra matkänsliga individer är förmodligen bättre än jag på att informera om sina allergier, men de flesta är alltför artiga för att outa ingredienser som får dem att känna avsmak. Det är därför jag alltid förekommer, så att jag inte baserar en hel middag på en gästs hatingrediens.

Mina kolleger Kristofer och Gunilla, till exempel, skulle få spunk om de blev serverade chèvre chaud, eftersom getost i alla dess former får deras smaklökar att vilja begå harakiri. Det råkar jag känna till, eftersom en hätsk ”för eller emot chèvre”-debatt drar igång på redaktionen så fort någon näns säga ”bä”.

En annan kompis är inte bara minst lika ondsint inställd till den franska delikatessen, han fullkomligt hatar bläckfisk också. Passionerat.

Det hade jag aldrig vetat om jag inte frågat, och vår senaste tête à tête hade blivit en intressant sittning om jag hade haft calamari fritti på middagsmeny. Hade han smygspottat ut tentaklerna i servetten, eller artigt svalt och kastat upp i toan, månne?

Nu till alla er som planerar att laga middag till mig: Jag äter allt – utom gluten, konserverade fiskbullar, orm och ål. Vill ni göra mig riktigt lycklig, så bakar ni glutenfritt bröd. Gärna baguette, eftersom jag snudd på aldrig får njuta av riktigt frasiga frallor.

À bien tôt!

160995639

Mums! Eftersom jag är glutenintolerant kan jag sällan avnjuta riktigt pinfärskt bröd. Om det inte är bakat på glutenfria mjölsorter, förstås. FOTO: Thinkstock.

Älskade bönor!

Eftersom min familj numera äter mest vegetarisk mat, gäller det att se till att vi alla får i oss tillräckligt med protein. Så att hitta på recept som baseras på linsor och bönor är en ständig utmaning.

Det här är en supergod böngratäng som är lika enkel som snabb att göra.

Du behöver (till en form som är cirka 20 x 30 cm):
2 pkt blandade bönor (jag använder Zetas 380 g/pkt)
1 gul lök, hackad
1 solo vitlök, eller 2 stora klyftor
1 pkt kokosgrädde, 250 ml (alt 2 dl vispgrädde)
2 tsk fiberhusk
3 msk havre- eller bovetemjöl
1 pkt majs (Go green, 280 g)
1 pkt gröna ärtor (Go green, 280 g)
Salt och vitpeppar
2,5 dl smakrik ost, riven

Så gör du: 
Skölj bönorna i durkslag tills de slutat skumma, mixa med stavmixer tillsammans med lök, vitlök och kokosgrädde (eller grädde) till en smet (behöver inte vara helt slät). Blanda i husk och bovetemjöl, majs och gröna ärtor. Smaksätt med salt och peppar. Olja en gratängform och bred ut smeten. Toppa med riven ost. Gratinera i 200 gr, cirka 45 minuter.

Lycka till!

ThinkstockPhotos-464832687

Linser och bönor är en fenomenal proteinkälla. Visste du att bruna bönor innehåller nästan lika mycket protein (19 g/100 g) som rostbiff (22 g/100 g) och lax (21 g/100 g)?

Så mycket mer än bara tomater

Hon var sju år och skitjobbig, tyckte jag. Inte på grund av sin personlighet, utan för att hon insisterade på att äta vego, vilket då, i min värld, kändes urmeckigt. Vid varje middag, där vi som vanligt serverade kött, sås och grönsaker (i den prio-ordningen), såg Freja hålögt på oss och undrade:

– Och vad ska JAG äta då?

– Eh, ja, hm. Bra fråga, svarade jag, mosade potatisen, skivade extra många tomater, la kikärtor i grönsalladen och tyckte att det väl räckte.

IMG_0282

Trendsetter. Freja, då 7 år, ville äta vegetariskt, långt innan någon annan i familjen gjorde det.

Hon höll ut nästan i ett år, sedan kroknade hon, hjärtat. Det blev väl för trist och oinspirerat. Och jag oroade mig hela tiden för att hon inte fick i sig tillräckligt med järn och B12. Jag vet inte om jag inbillade mig, men jag tyckte hon såg anemisk ut och blev oerhört lättad när hon gick med på att äta LITE kött. Då och då.

Nu, åtta år senare, äter hela familjen till 90 procent vegetarisk kost. Vi brassar fisk ibland, unnar oss hämtsushi på fredagar och det händer att vi beställer kött på krogen, men frysen är fylld av spenat, bönor och falafel, i stället för bra att ha-färsen.

Och det är, numera, inga konstigheter. Att växla från köttbaserade måltider till rätter från växtriket är ett förhållningssätt och när vi väl hade gjort den tankekullerbyttan, har livsstilen blivit allt mer självklar för oss.

Min familj är inget unikum. Enligt en Demoskopundersökning, som gjordes i fjol på uppdrag av Djurens rätt, är i dag var tionde svensk vegetarian och eftersom trenden nu är tillräckligt trovärdig, fnyser Söndags köttälskande matredaktör, Johan Gunnarsson, allt mer sällan åt mina beställningar på matinspiration utan biff-, kyckling- eller fläskinslag.

Han har till och med bjudit frugan på middag baserad på ett av mina hemsnickrade recept på halloumi- och grönsaksburgare och gav min vegetariska kokkonst en glad tumme upp efteråt.

Det gör även Freja nu för tiden, eftersom den blivit långt mycket mer spännande än mosad potatis, skivade tomater, grönsallad och kikärtor.

Tack och lov.

153574050

Inte bara tomater, sallad och gurka. Vegetarisk mat är mycket mer spännande än så. FOTO: Thinkstock.

Mischa är mästerlig – inte bara i Mästerkocken

Jag är en sucker för matlagningsprogram i alla dess former, men har föredragit de australiensiska och brittiska mästerkocksversionerna framför den svenska. Ända tills i år. För nu har Sveriges mästerkock äntligen fått ett efterlängtat kvinnligt tillskott till jurytrion.

Och inte vilken kvinna som helst, utan supersmakproffset Mischa Billing, sommelier och lektor i måltidskunskap.

Skärmavbild 2015-03-04 kl. 18.00.26

Först i femte säsongen lät TV4 en kvinna ta plats bredvid Leif Mannerström och Markus Aujalay i Mästerkocksjuryn. Men de valde väl, Mischa Billing är ett superproffs, som trollbinder tittare, deltagare och tv-kritiker. FOTO: Pär Bäckstrand/TV4

Jag har haft förmånen att få hänga lite med Mischa under de senaste tre åren, eftersom hon har varit Aftonbladet Söndags vinskribent lika länge. När jag hörde att hon var den nya mästerkocksdomaren, kunde jag inte annat än att jubla, för jag visste att hon skulle bli alldeles, alldeles underbar i rollen. Lite sträng, men också väldigt kunnig – och tydlig.

Eller som Mischa själv uttryckte det i Svenska Dagbladet inför premiärprogrammet:

– Jag är ärlig. Jag säger vad jag tycker och varför. För mig räcker det inte om maten blivit god av en slump, jag kräver av deltagarna att de är medvetna om vad de gör, hur det ska smaka och varför.

Hon förklarar hur smaker gifter sig (eller inte) på ett sätt så att man verkligen förstår och jag håller med min kollega, Kristofer, som utbrast, då vi i vanlig ordning, ägnade torsdagsförmiddagen åt att diskutera onsdagens program:

– Nu lär man sig även som tittare en massa när man kollar på programmet.

Det är även tydligt att hennes strategi är en succé hos deltagarna. I ett avsnitt som sändes för ett par veckor sedan tillbringades en dag på Värmdö musteri där Mischa gav dem en fullkomligt briljant ”vin versus äppelmust”-lektion och Fredrik utbrast, tydligt hänförd:

– Fantastiskt! Nu är det bara att lyssna och koncentrera sig. Den här människan vet ju vad hon pratar om.

Även Sandra var superimponerad:

– Det är lite lyxigt att få sola sig i hennes glans och lära sig av henne.

Ni som följer Mästerkocken vet att när Mischa pratar, fängslas man. Hon har haft ett par vinprovningar med oss på Söndagsredaktionen och varje gång blir vi rejält imponerade. Inte för att hon har svängt sig med en massa fancy experttermer, utan för att hon har utmanat oss: ”Känner ni smaken av det brända gummit?” när vi testade viner som hårdrocksgiganterna släppt och för att hon vågar såga bästsäljande vingiganter med recensioner som: ”Ett oinspirerat vin som är platt och spritigt. Mycket väsen för ingenting och med en doft som minner lite om att komma in i badrummet efter att mamma tagit bort nagellacket”.

Skärmavbild 2015-03-04 kl. 17.09.46

Söndagsredaktionen testade hårdrocksviner från AC/DC, Slayer, Motörhead och Kiss och gick ”all in”, med nitar och attityd.

Tonaliteten i hennes Söndagskolumn är så unik, jämfört med andra i dryckesbranschen, att de internationella vinhusen översätter Mischas vinkrönikor till engelska, spanska, italienska och franska.

IMG_8343

Hon har ”Sveriges vassaste smaklökar”, enligt Markus Aujalay. Mischa Billing syns inte bara i tv varje vecka, utan är också Aftonbladet Söndags eminenta vinskribent.

Med det sagt: Jag är personligen så otroligt glad över att TV4 valde rätt person för uppdraget och inte någon som skulle fungera som ett kuttersmycke, kvinnligt alibi och sidekick till Leif Mannerström och Markus Aujalay.

Nu har det snarare blivit tvärtom, något som Expressens tv-kritiker, Maria Näslund, noterade i en krönika redan efter säsongens första avsnitt: ”Det visar sig att hon kan, men bäst är när hon spänner blicken i de sökande medan hon provsmakar deras mat. Vass som en kniv är den, och får Mannerström och Aujalay att framstå som Bill och Bull eller gubbarna på balkongen i Mupparna”.

Samma tidning uppmärksammar henne inför internationella kvinnodagen genom att låta henne kvala in på listan Årets kvinnor 2015.

Själv tar Mischa berömmet med ro, men säger att hon lite överraskad när hon fick erbjudandet att bli programledare.

– Jag trodde nog att de skulle välja någon yngre och jag varit noga med att vara mig själv i programmet. Jag vill inte bli stylad hur som helst, utan få vara ”a lady with a touch”, ha ha!

Upplever du att mediebranschen har blivit mindre tuff mot kvinnor i vår ålder?

– Kanske, i vissa sammanhang. Det känns som att det har hänt något. Jag tror inte att jag hade blivit tillfrågad för fem år sedan.

Är du kändis nu? Hoppar folk på dig på Bolaget och vill ha vintips?

– Det händer att någon vill ta en selfie med mig. Andra stoppar mig och vill tala om mat och smak. Och jag får en del brev om ditten och datten.

Du är 49 år, nästa födelsedag fyller du 50, hur känns det?

– Jag tycker det är en fantastisk ålder att gå in i. Nu bottnar jag i mig själv och det är otroligt skönt.

Om du skulle träffa på ditt 25-åriga jag, vad skulle du säga till henne?

– Lev och njut av ditt liv och bry dig inte så mycket om andras kommentarer när du gör saker som inte stämmer med den gängse normen.

Skärmavbild 2015-03-07 kl. 13.05.55

Inget kuttersmycke, utan en kunnig kvinna. Och fcking fabulous! FOTO: Pär Bäckstrand, TV4.

PERSONFAKTA

Namn: Mischa Billing.

Ålder: 49 (Lovely, lucious lady).

Familj: Gift med Jan Holmström, vinjournalist.

Yrke: Sommelier, lektor och vinskribent.

Bor: På Södermalm i Stockholm.

Aktuell: Som jurymedlem i Sveriges mästerkock i TV4.

Grönsaksburgare – gott & nyttigt

IMG_8308

Tyvärr hann jag inte baka brödet också, utan fuskade med Frias glutenfria hamburgerbröd.

De här burgarna, eller biffarna, är supersmarriga. Jag fick inspiration av boken Green kitchen travels, men har tweakat det receptet lite. Varsågoda!

4 morötter, rivna
1 zucchini, riven
200 g halloumiost, riven
2 ägg
1 solo vitlök, pressad (eller 2 klyftor)
2 tsk fiberhusk
2 dl havregryn
2 msk havremjöl
1,5 tsk salt
2 msk pumpafrön
Sesamfrön, på ett fat
Kokosolja att steka i

Blanda alla ingredienser utom sesamfrön och olja. Forma biffar med händerna (det är lite kladdigt) vänd i sesamfrön och stek tills gyllenbruna.
Servera som vanliga burgare med bröd, sallad, tomat och någon god bearnaisessås, hamburgerdressing, eller mangoraja. Jag blandade bostongurka med lätt-crème fraiche och det blev urgott. Toppa med alfa alfa-groddar.

IMG_8313

Det blir rätt många burgare, runt 12 stycken. Det går så klart att servera med en god potatisgratäng och/eller sallad om man inte vill lägga dem i bröd.

 

Semlor, ‘cause I’m worth them!

Det var en fjantsnuva, som skulle gå över på ett par dagar.

Tänkte jag.

Jag tänkte fel, för den eskalerade istället till förkylningen från helvetet. Feber (jag får ALDRIG feber), skrällhosta och snor av sällan skådat slag (ska inte gå in på detaljer, men hade det gått att sälja skiten, hade jag varit en mycket förmögen kvinna vid det här laget).

Dessutom: Jag har varit så frisk så länge att jag inbillade mig att jag aldrig skulle bli sjuk igen. Jag, som precis avslutat både ett bootcamp och en cleanse-kur, blev heligt förbannad över att bacillerna hade landat på just mig. Ja, till och med lite kränkt. Ni vet hur det är, när man känner sig malligt stark och dessutom har skrutit i sociala medier om sina fenomenala träningsframgångar.

Men kanske var sjukan egentligen toppentajmad? Kanske har det mesta en mening? Jag har ju redan belagts med träningsförbud, på grund av ett bortopererat födelsemärke och i måndags fick vår son sina halsmandlar borttagna. Nu när jag ändå är hemma kan jag, mellan hostattackerna, serva honom med smoothies, vatten och smärtstillande.

Jag är dock på bättringsvägen och ett tydligt tecken på det är att jag blev supersugen på semlor i går, på självaste fettisdagen. Jag är glutenintolerant, så kan inte bara skicka en springare till närmsta kondis, utan jag får snällt snickra mina egna. Jag utgick från ett standardecept, men har modifierat det, eftersom jag försöker använda så naturliga ingredienser som möjligt. Istället för färdig mjölmix, blandade jag en egen på bovetemjöl, havremjöl och fullkornsrismjöl.

IMG_8219

Naturligt glutenfria mjölsorter blir allt lättare att hitta. Kolla på hyllan för glutenfria produkter, eller fråga personalen i din matbutik.

Så här gör du:

Smält 75 gram smör, tillsätt 2,5 dl mjölk och värm till max 37°. Smula 25 gram jäst för söta degar i en bunke. Häll över smörmjölken och rör om tills jästen löst sig. Tillsätt 0,5 dl socker, 1 krm salt, 1 tsk stött kardemumma, 1 ägg, 0,5 msk fiberhusk och en mjölblandning av 2 dl bovetemjöl, 2 dl fullkornsrismjöl, 2 dl havremjöl. Arbeta degen smidig och låt jäsa ca 30 min. Sätt ugnen på 200°. Blanda 2 tsk bakpulver med 1 dl havremjöl och arbeta in det i degen. Baka ut 12 runda bullar, lägg på en plåt med bakplåtspapper och låt jäsa ca 20 min. Pensla med 1 uppvispat ägg och grädda i mitten av ugnen 10-12 min. Låt kallna på galler.

Skär av toppen på bullarna, gröp ur inkråmet och blanda med riven mandelmassa. Fyll semlorna, toppa med vispad grädde, sätt på ”hattarna” och pudra med florsocker.

MUMS!

IMG_8218

Glutenfritt, javisst! Eftersom glutenfritt bröd torkar ut snabbt, fryser jag in det direkt då det har kallnat.

Så hur ”extremfit” är jag nu då?

I fredags var det avslutningXtremfits bootcamp. Vi började med att göra samma fystest som vi gjorde för fyra veckor sedan. Ni som har läst om mitt första möte med Mr Xtremfit, Romeo Sundin, vet att mitt främsta mål var att kunna göra en godkänd armhävning (på tå, med haka och bröstkorg i golvet – ingen halvmesyr, alltså).

Jag gjorde två. En förbättring på hela 200 procent! Övriga framsteg ser ni på protokollet här nedan, vissa mer modesta än andra. Jägarvilan får jag jobba på, helt klart.

IMG_8131

Utveckling. Vissa övningar kräver mer input än andra …

Om jag är nöjd?

Absolut, men också rejält frustrerad över att det är så otippat tungt att göra korrekta armhävningar. Hur svårt kan det vara? Visst, många kvinnor upplever samma problem som jag, men nu har jag gett mig fanken på att bli armstarkare. Det är något väldigt förnedrande över att inte orka lyfta sin egen kropp, och mitt nästa mål är att fixa tio stycken. I söndags tog jag hjälp av maken på gymmet. Han lyckades få mig att maxa bänkpress, rodd, dips och chins. Efteråt skakade armar och händer, men det gjorde bara att jag kände mig jättetaggad.

IMG_8143

Med maken som PT. Inte dumt alls.

Men. Den här veckan måste jag ta det lugnt. Dels på grund av en lågintensiv förkylning som sänker mig, dels för att jag opererade bort ytterligare ett födelsemärke i går. I december skrev jag om min hudcancer, som upptäcktes för ganska precis ett år sedan. Jag tog bort två fläckar då, varav den ena var malign och den andra helt ofarlig. Däremot har nu den ”ofarliga” börjat växa tillbaka, vilket fick min hudläkare att ta bort den direkt, för att få den analyserad. Utifall att. Den är förmodligen inte farlig, jag är inte orolig, bara irriterad över att inte få träna högintensivt förrän stygnen tagits bort.

Då kommer jag att hänga i lokalen på Kungsholmen minst tre gånger i veckan, är planen, och om jag får vara frisk, hoppas jag ha nått mitt mål på tio push ups inom en rimlig framtid.

IMG_8132

Efter fystestet i fredags fick vi rookies testa träningen som medlemmar ägnar sig åt. Hm.

Under viloperioden passar jag därför på att göra en så kallad ”tredagars-cleanse” med kallpressade grönsaks- och fruktjuicer från svenska Juica. Inspirationen har jag fått av detoxproffset och branschkollegan Charlotta Flinkenberg, vars Facebook- och Instagramstatusar var anledningen till att jag blev sugen på att anmäla mig till Xtremefit också. Fortsätt att peppa oss andra, Charlotta!

IMG_8154

Juica levererar till dörren och den här laddningen, gånger tre, fick jag hem i går kväll. Jag kör varianten ”Mjukstart”, för oss som inte ”cleansat” förut.

Hur det går med fastan ska jag be att få återkomma till, men just nu, halvvägs igenom dag ett, rätt så bra.

Skål!

IMG_8159

Första sippen i morse smakade rejält. Lite syrligt och med en häftig kick av ingefära. Fick mig att vakna till, kan man säga. Mums!

 

 

 

Gröna kroketter med smak av Mellanöstern

IMG_8047Det här receptet fick jag inspiration till från Coops tidning Mersmak, men eftersom jag bara hade grunden (spenaten, broccolin och fetaosten), så blev det en helt ny rätt, med ingredienser som jag hade hemma.

Så gör du:

Skär 2 broccoli i små bitar och mixa med 3 ägg. Tillsätt 3-4 msk röd pesto och 2 msk mald spiskummin, 150 g smulad fetaost, 2 dl hackade valnötter, 150 g hackad, färsk spenat, 2 dl glutenfritt ströbröd och salt efter smak.

Forma kroketter med hjälp av två matskedar och klicka ut på plåt klädd med bakpapper. Grädda i cirka 20 min, 200 grader.

Servera med sallad, vildrisblandning smaksatt med gurkmeja, sås på ajvar relish och naturell kvarg, samt en klick lingonsylt och – så klart stekt halloumi. Toppa gärna med blåbär, citronolja och balsamvinäger.

Smaklig spis!

Linskroketter med saffransris, tomat- och halloumisallad

Jag har snöat in helt på linser och det här receptet på kroketter är busenkelt och snabbt. Dessutom är rätten både billig och nyttig. Perfekt när du kroknar på all julmat.

IMG_7637

Så här gör du:

Skölj 1 pkt röda linser i ett durkslag (285 g Go green) tills de slutar skumma, Mixa dem med 1 solovitlök (eller 2 klyftor) och 2 msk röd pesto. Blanda i 1 pkt majs (280 g Go green), 1 pkt gröna ärter (280 g Go green), 2 tsk fiberhusk (finns i glutenfria hyllan) och 3 msk havremjöl (finns i glutenfria hyllan) eller majsmjöl.

IMG_7635

Klipp i lite persilja och klutta ut till kroketter på en bakplåt täckt med papper. Lägg en nypa riven parmesanost på varje krokett och grädda sedan i varmluftsugn 200 grader i cirka 35 minuter.

IMG_7636

Under tiden lagar du riset genom att koka upp 7,5 dl vatten, lägg i en grönsaksbuljongtärning och en påse saffran + 7 dl ris (jag använder Coops vildrismix).

IMG_7634

Servera med en sallad gjord på cocktailtomater, stekt halloumiost, rödlök, persilja, basilika och mynta.

IMG_7633

MUMS! 

 

 

 

Snabba lördagskycklingen

Visserligen äter vi mycket vegetariskt, men ibland hamnar kycklingfilé på matbordet även hemma hos oss. Det här receptet är synnerligen snabbt och enkelt. Dessutom: Stora som små tycker att resultatet är supersmarrigt. Det är lite spettkänsla över det, men jag skippar faktiskt pinnarna, som mest är en presentationsgrej, och ugnsbakar i en form. Smidigt!

Börja med marinaden: 

2/3 dl soja (till det här receptet använder jag den starka sorten, Mrs Cheng’s mushroom soy.

3 msk ketchup, alt 2 msk tomatpuré + 1 msk honung

1,5 tsk ingefärspulver

1,5 tsk paprikapulver

1 solo vitlök, eller 2 rejäla vitlöksklyftor

Skär 1 kg kycklingfilé, gärna lår (ta bort fettet) i lämpliga munsbitar  och lägg bitarna i marinaden. Låt stå ett tag. Lägg sedan kycklingen i en smord ugnsfast form, och strö sesamfrö över.

Baka i ugn 180 grader (jag har varmluft) i cirka 20 minuter.

Jag serverade med hemgjort potatismos och en sallad, med riven parmesanost. Dessutom ringlade jag balsamico över. Självklart blir det gott med ris till också.

Bon appétit!

IMG_7425

Vill du ha en festligare uppläggning, kan du baka kycklingen på bambuspett, men jag tycker det här går så snabbt och är kladdfritt, dessutom.