Plötsligt smäller det till i mina Instagram- och Facebookflöden, som svämmar över av selfiesugna individer som bara inte kan låta bli att föreviga sig själva tillsammans med Kungsans körsbärsblommor. Min egen tidning skriver ”Så länge stannar supervåren” på löpsedeln i dag och själv förbannar jag det faktum att jag bara har jumpadojor och stövlar i skogarderoben.
Japp, det är – ÄNTLIGEN – vår och dags att se över inte bara skodon, utan också resten av klädkammarens innehåll. Jag saknar till exempel en tunnare kappa, några par capribyxor och, ve och fasa, en bikini. Det sistnämnda är helt klart det plagg jag är minst sugen på att prova ut.
Jag får nog traska till Detailsbutiken på Magnus Ladulåsgatan i Stockholm i förhoppning om att få möta samma kvinna nu som för fyra år sedan, då jag hänfört facebookade: ”Hon är en underkvinna som fick mina tuttar att växa och mitt omfång att minska på tre sekunder. Jag är en 70E! Det ni! Och ja, jag accepterar nu mitt gäddhäng, att det valkar sig lite och att magen är sladdrig. Hon sa att jag var HÄRLIG!”
På den fick jag 24 ”Gilla”, massor av ”tokgillar” och en kommentarstråd lång som ett ösregn. Inte så konstigt. Att stå halvnaken och försommarblek i provrumsbelysning är inte … kul. Alls. Min egen bikiniångest hade gjort att jag kört med samma badset i ett decennium. Men till slut funkade det inte längre. Tyget var dassigt, bh-banden uttänjda och trosorna hade utvecklat hängbak. Jag repade mod, steg in i butiken på Södermalm och kom ut som en ny kvinna. Både på utsidan och insidan.
För där fanns hon, butiksbiträdet som i ett nafs plockade fram bh och trosor i rätt storlek, nöp, lyfte, puffade och puttade tills mina behag ramlade rätt. När jag gnällde att det valkade sig på sidorna, kontrade hon med att tvinga tillbaka armhålefettet under bh-banden och hojta:
– Du är så smaaaaal, det är tuuuuur att det finns lite att ta i. Du är så snygg, du är jättefiiiiiiin!
Ja, banne mig. Jag var överskön där jag stod, i bara mässingen med muffinsmidja och pösande extravalkar. Tack vare damen i butiken gick jag hemåt med stolta steg och två bikinisar i påsen.
Nu hoppas jag bara att hon jobbar kvar, superduperdamen. För jag behöver absolut höra:
– Du är så snygg, du är jättefiiiiiiin!