Så när som på vårt bord är den flotta restaurangen helt tom. Tre steg bakom oss står de två söta servitriserna och viskar bakom kupade händer. Maten är utsökt, betjäningen på tå, vinerna serveras perfekt tempererade.

Det borde vara en alldeles underbar kväll, men jag minns representationsmiddagen mest som plågsam. Situationen är krystad, men kutymen dikterar att efter dagens affärssnack ska vi umgås ”mer privat” under kvällen.

Problemet är att ingen av oss vill vara där. Vi skulle alla hellre dra på oss mysbyxorna och krypa upp i tv-soffan med ett glas billigt rödtjut, istället för att fortsätta konversera stelt över den välmörade oxfilén och Châteauneuf-du-papen. Gissar jag.

För alla ser mer eller mindre besvärade ut. Efter varje: ”Åh, vilket fantastiskt kött” blir tystnaden allt obekvämare och jag, som blir kollrig av långa pinsamma pauser, tar på mig rollen som cirkushäst. Jag trippar in i manegen och krumbuktar mig genom att bli extremt intresserad av en av kostymmännens fäbless för norskt djuphavsfiske. Vilken är den största firren han fångat? Exakt vilka vatten föredrar han och hur är det med flugfiske? Är det så där rysligt spännande som det verkar?

Storfiskaren svarar artigt, men kortfattat. Kommer inte med några motfrågor om mina eventuella hobbies och jag vänder ut och in på mig själv för att samtalet ska leva förbi den snofsiga desserten.

Efteråt känner jag mig utmattad, tömd. Längtar ännu mer efter mjukisbrallor och lådvin och tänker: ”Aldrig mer”, trots att jag malligt brukar skrävla om hur extrovert och härlig jag är.

Eller är jag det? Susan Cain, som har skrivit den bästsäljande boken Tyst: De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns (Natur & Kultur) och vars TED-talk i ämnet är ett av de mest sedda genom tiderna med 10,6 miljoner visningar, har utformat ett personlighetstest som ger en fingervisning om vilken läggning du egentligen har.

När jag gör det, visar det sig att jag inte alls är lika utåtriktad som jag inbillar mig. Tvärtom är jag tydligen en rätt inbunden typ (trots mina närmastes högljudda protester).

Kanske är mitt cirkushästmanér mer ett resultat av uppfostran och miljö, än ett kvitto på min sanna karaktär?

I så fall är det hög tid för mig att komma ut ur garderoben och under nästa affärsmiddag tänker jag hålla snattran.

Utan att bli kollrig.

(Read the English version here.)

 

ENGLISH VERSION: Time to embrace my introvert traits

Apart from the five people sitting at our table the stylish restaurant is completely empty. Standing three steps behind us, two cute waitresses are whispering behind cupped hands. The food is delicious, the service top notch, the expensive wines are chilled to perfection.

It should to be a wonderful evening, but I can only describe the business dinner as excruciating. The situation is very uncomfortable since we have all been forced together by the customary which dictates that after a day of doing business, we should all get together and spend a ”relaxed” evening together.

Yeah right.

The problem is that none of us really want to. We would all rather put our sweat pants on and curl up in the sofa with a glass of cheap plonk. Instead we have to continue to converse stiffly over how well the fillet of beef has been cooked and how delicious the Châteauneuf-du-Pape is.

I am speaking for myself of course, but by the look of my company, everyone is more or less embarrassed. After each: ”Oh, what a fantastic meal”, the atmosphere is getting increasingly more uncomfortable and I, who get nervous, verging on loopy, from long, awkward pauses, start behaving like a circus horse. I trot into the ring, prance about and bend over backwards to ensure that the conversation continues.

I almost sigh of relief when I realize that one of the dark suited men has a penchant for deep sea fishing, and so I start to pester him with questions. What is the biggest fish he’s ever caught? Which sea does he prefer and what about fly fishing? Is it as exciting as it seems?

Mr Big Fisherman respond politely, but briefly. He won’t deliver any counter-questions about my possible hobbies, which means after each answer the conversation die, and I am sweating to make it live past the posh pudding.

Afterwards I’m exhausted and completely drained. I long even more for the sofa, sweats and bag in box-wine and I promise myself: ”Never again”, although I normally see myself as an extrovert person.

Or am I? Susan Cain, who has written the bestselling book Quiet: The Power of Introverts in a World That Can not Stop Talking and whose TED talk on the subject is one of the most watched ever with 10.6 million views, has designed a test which will give you a clue to your true personality.

When I take the test, it turns out that I’m not nearly as outgoing as I imagine. On the contrary – I am apparently a pretty quiet sort, according to Cain. Maybe my circus horse behavior is more the result of my upbringing, than an acknowledgment of my true nature?  If that’s the case, it’s time for me to come out of the closet, and keep stumm during the next awkward business dinner.

Without going loopy.