Hon var sju år och skitjobbig, tyckte jag. Inte på grund av sin personlighet, utan för att hon insisterade på att äta vego, vilket då, i min värld, kändes urmeckigt. Vid varje middag, där vi som vanligt serverade kött, sås och grönsaker (i den prio-ordningen), såg Freja hålögt på oss och undrade:

– Och vad ska JAG äta då?

– Eh, ja, hm. Bra fråga, svarade jag, mosade potatisen, skivade extra många tomater, la kikärtor i grönsalladen och tyckte att det väl räckte.

Trendsetter. Freja, då 7 år, ville äta vegetariskt, långt innan någon annan i familjen gjorde det.

Hon höll ut nästan i ett år, sedan kroknade hon, hjärtat. Det blev väl för trist och oinspirerat. Och jag oroade mig hela tiden för att hon inte fick i sig tillräckligt med järn och B12. Jag vet inte om jag inbillade mig, men jag tyckte hon såg anemisk ut och blev oerhört lättad när hon gick med på att äta LITE kött. Då och då.

Nu, åtta år senare, äter hela familjen till 90 procent vegetarisk kost. Vi brassar fisk ibland, unnar oss hämtsushi på fredagar och det händer att vi beställer kött på krogen, men frysen är fylld av spenat, bönor och falafel, i stället för bra att ha-färsen.

Och det är, numera, inga konstigheter. Att växla från köttbaserade måltider till rätter från växtriket är ett förhållningssätt och när vi väl hade gjort den tankekullerbyttan, har livsstilen blivit allt mer självklar för oss.

Min familj är inget unikum. Enligt en Demoskopundersökning, som gjordes i fjol på uppdrag av Djurens rätt, är i dag var tionde svensk vegetarian och eftersom trenden nu är tillräckligt trovärdig, fnyser Söndags köttälskande matredaktör, Johan Gunnarsson, allt mer sällan åt mina beställningar på matinspiration utan biff-, kyckling- eller fläskinslag.

Han har till och med bjudit frugan på middag baserad på ett av mina hemsnickrade recept på halloumi- och grönsaksburgare och gav min vegetariska kokkonst en glad tumme upp efteråt.

Det gör även Freja nu för tiden, eftersom den blivit långt mycket mer spännande än mosad potatis, skivade tomater, grönsallad och kikärtor.

Tack och lov.

Inte bara tomater, sallad och gurka. Vegetarisk mat är mycket mer spännande än så. FOTO: Thinkstock.