Det var en premiär jag inte kunde motstå. Hajpen kring filmen (slog förköpsrekord med 125 000 sålda biljetter i Sverige) har ju varit enorm. Även om jag anade att bioversionen av Fifty shades of Grey skulle bli skämskuddedålig tackade jag ja, till min väninna Susannes stora glädje:

”På Fifty shades of Grey med Fifty fit and fcking fabulous #tungvrickare”, instagrammade hon förtjust när vi bubbelminglade bland kändisar, journalister och pr-personer i Rigolettos foajé.

Jag, som har läst första boken, men kroknade en bit in i andra delen av EL James succétrilogi, visste vad jag hade att vänta. Det gjorde förvisso säkert alla andra i salongen också, för ingen kan ha undgått att 50 nyanser-serien handlar om BDSM-sex. Och viss bjöds det på lite smek, pisk och smisk.

En hel del naken kvinnokropp. En del halvnaken manskropp.

Inga nakna kön.

Den manliga huvudkaraktären, Christian Grey (32-årige Jamie Dornan), glider omkring iklädd enbart jeans i ”lekrummet”, medan Anastasia Steel (Dakota Johnson, 25) är spritt språngande, samt upphängd, alternativt fastpänd och flämtande av förväntan.

Erotiskt? Kinky? Sensuellt?

Inte ett dugg. Jag håller med Aftonbladets filmkritiker Jan-Olov Andersson som i sin recension skriver att sexscenerna inte får det ”att rycka i baguetten”. Nu är jag personligen inte utrustad med någon baguette, men pirrade det till?

Nej.

Inte en enda gång.

Varför, kan man undra? Anastasia Steele och Christian Grey är visserligen ett vackert par. Men storyn är för tunn, för floskelbelastad (vanlig, naiv tjej möter snorrik affärsman, som kräver äganderätt), för osannolik för att jag ska gå igång.

För att inte tala om det förminskande i att den 21-åriga Anastasia Steele fortfarande är oskuld när hon möter den ”The dominant”, Mr Grey, och går med på att bli ”The Submissive”.

Författaren, journalisten och sexrådgivaren Katerina Janouch summerar mina känslor: ”Att Ana är oskuld är också en tydlig symbolik, det är en REN och KYSK flicka som får den romantiska belöningen i en rik, mäktig snubbe. Och kanske är det detta som stör mig mest.”, skriver hon på sin blogg.

Ja, Ana må låta sig förföras via pisksex, men porträtteras ändå som en pryd liten flicka. Hon avslöjar sin åtrå genom att bita sig, omedvetet (!), i läppen vilket – så klart – ger Mr Grey sådant dunkande kåtslag att han måste ta henne bakifrån där och då.

På sin hemsida beskriver EL James sina böcker som ”adult romance”, och majoriteten av hennes läsare är också i medelåldern, men i all sin gränslöshet är Fifty shades-sexet så prydligt, så rent, så oskuldsfullt. Så osannolikt.

Så svårt att känna igen sig i.

Slutsatsen, som jag ingalunda är ensam om, är att kvinnor i allmänhet, och vi medelålders i synnerhet, är sorgligt svältfödda på erotiska beskrivningar ur ett kvinnligt perspektiv. Det finns en helt outnyttjad litteraturnisch, som skulle kunna generera storkovan till den författare som tar sig an att gestalta den feminina sexualiteten realistiskt.

Som beskriver den utan skam, utan floskler. Utan romance-genrens rosa filter, där kvinnorna alltid är stereotypt undersköna och männen muskulösa.

Kom igen – överraska mig!

Skit samma om det handlar om pisk, smisk, bondage eller vanligt ”vaniljsex”, så länge det är någorlunda trovärdigt.

Då skulle det pirra till.

Och rycka i en och annan baguette.