De döda får mig att vilja leva

IMG_7258

Det blev en fin minnesstund för saknade själar i St Görans kyrka under Alla helgons dag.

I går, på Alla helgons dag, sjöng jag tillsammans med ”min” kör Salvia i St Görans kyrka i Stockholm under en vacker minnesstund, tillägnad de församlingsbor som gått bort under året.

Alla fick sitt fullständiga namn uppläst, dödsdatumet uppmärksammat och också hur många år hen fått vandra på jorden. För varje avliden placerades ett tänt ljus på altarringen så att de bildade en vacker, flämtande cirkel och överallt i kyrkorummet fladdrade lågor likt dansande själar.

Runt 400 namn fanns med på listan, det tog en stund att nämna alla och under tiden hann jag fundera på allt mellan – bokstavligen – himmel och jord. Som hur viktigt det är med ritualer, oavsett om man är troende eller inte och att Alla helgons dag känns som en mycket mer angelägen högtid än Halloween (som jag personligen tycker är ett ganska förskräckligt firande). Och jag noterade att förvånansvärt många av de som dött det senaste året hade fått leva i över ett sekel och att bara några få, tack och lov, gått bort på tok för tidig.

Men. För varje namn som prickades av på listan, ökade en kategori oroväckande: De några och 60. Alldeles för många var människor, som visserligen var på väg mot ålderdomen, men ändå var alldeles för unga för att ha somnat in i evigheten.

Och då slogs jag av ännu en insikt: Om elva år fyller jag 60. Jag, som är yngsta syskonet. Jag, som ser en 16-åring i spegeln. Jag, som fortfarande funderar på vad jag ska göra när jag blir stor.

Jag kanske aldrig blir det. Stor. På riktigt. Färdig för det ”riktiga” livet. Kanske hinner livet bli färdigt med mig först?

Vem vet? Ingen av oss har kontroll över just det, men vi kan alla bestämma oss för en sak: Att inte skjuta upp någonting, utan att leva. Nu och här. För det här ÄR det riktiga livet.

Och det är skört. Oj, vad det är skört.

 

IMG_7266

Personligen föredrar jag Allhelgona före Halloween. Att stanna upp och reflektera en stund istället för att ta ställning till ”bus eller godis”, är för mig mer värdefullt.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s