Maken håller fram Ipaden och säger:
– Kolla Renée Zellweger!
– Vadå? svarar jag förvirrat, för jag ser inte Ms Zellweger i nätartikeln från The Daily Mail. Jag ser en annan snygg 45-åring le mot kameran.
Det tar några blinkningar innan jag förstår att kvinnan på skärmen ÄR Renée Zellweger och att hon med största sannolikhet gjort något form av plastikkirugiskt ingrepp. Troligen ett ögonlockslyft. För borta är hennes lite kisiga leende, som vi lärt oss att älska från Bridget Jones-filmerna. Istället har hon en helt annan, öppnare, blick.
”Stirrande”, enligt kändisbloggaren Perez Hilton, som inte skrädde orden när Zellweger dök upp på den årliga Elle-galan Women in Hollywood i måndags kväll och chockade både Perez och resten av skvallervärlden med sin nya look.
I sina egna kommentarer har Zellweger bara sagt att hon är nöjd med att andra ser en förändring hos henne och att hennes vänner tycker att hon ser fridfull ut.
Själv anser jag inte att hennes blick är stirrig, eller att hon ser mindre glad ut än tidigare. Jag har heller inga som helst synpunkter på att hon lagt sig under kniven. Jag valde själv att lyfta mina ögonlock för fem år sedan, eftersom de hängde så mycket att jag alltid såg trött ut. Skillnaden mellan mig och Renée är att jag gjorde operationen för att jag inte kände igen min spegelbild längre, medan hennes, vad-hon-nu-har-gjort, faktiskt har fått motsatt verkan.
Eller har det? För allt ligger, som vi vet, i betraktarens öga och kanske är det precis tvärtom för Renée Zellweger? Kanske känner hon att utsidan nu äntligen speglar hennes insida – oavsett vad jag, Perez Hilton, eller någon annan tycker.
Före den dramatiska förvandlingen. Foto: Jemal Countess/Thinkstock.
Före och efter. Montaget från aftonbladet.se visar Renée Zellwegers dramatiska förändring.
Erika Scott 