Jag önskar att jag var fyra år igen och helt utan kroppskomplex

Just nu är jag så oerhört förtjust i konstnären och radioprofilen Stina Wollter. Hennes instagramkonto (@stinawollter) är en fröjd att följa och om du inte är en av hennes drygt 31000 följare redan, så kan jag verkligen rekommendera dig att bli det. Varför? Jo, för att där får du daglig klokskap i form av livsbejakande inlägg – och danser. I somras fick hon snudd på internet att braka ihop när hon la upp sin baddräktsdans. Det är en hyllning till den kropp som hon har lärt sig att älska istället för att hata.

Skärmavbild 2015-10-07 kl. 14.58.07

Stina Wollter, 51, är inte bara konstnär, hon har ett eget radioprogram också, ”Söndagar med Wollter”. FOTO: Sveriges Radio.


Jag tänker att det där måste jag bli bättre på. Jobba på att kunna stå spritt språngande framför spegeln utan att hissa upp brösten dit de en gång hörde hemma. Utan att vilja skyla mig för att det hänger och är slappt.

Faktum är att jag inte varit helt bekväm med min kropp sedan jag var en sisådär fyra år och knatade omkring på Öland obekymrat nakenfisigt om somrarna. Den sorglösheten försvann rätt snabbt. Anledningarna till detta har jag skrivit om i det här inlägget och tyvärr sitter de känslorna kvar som såriga taggar på insidan.

Skärmavbild 2015-10-07 kl. 15.36.24

Obekymrat barfotabarn. FOTO: Pappa Tyko Högbom.

Jag vet. Jag borde veta bättre. Kunna se rakt in i mina egna ögon och säga: ”Erika, du är vacker, duktig och kapabel, istället för: ”Om du går ner fem–sex kilo, så …”. Giftiga tankar bryter ner, goda bygger upp. Det står i varenda självhjälpsmanual.

Doktor Masaru Emoto, japansk forskare och författare till böckerna Vattnets sanna kraft, Vattnets dolda budskap och Budskap från vatten – älska dig själv, går längre än så. Han hävdar att våra tankar direkt påverkar källan till allt liv: Världens vatten.

Med hjälp av en höghastighetskamera lär doktor Emoto ha upptäckt att när vattenmolekyler exponeras för kärleksfulla ord bildas vackra, komplexa och färgrika iskristaller, medan de som får ”höra” negativa tankar och hot förvandlas till ofullständiga, asymmetriska kristaller med dova färger.

Ni förstår att Mr Masuro Emoto har fått tvivlande mothugg, men håll med om att hans tes svindlar, särskilt som vi människor består av 65 procent vatten?

Så, nu ska jag börja tala med mina vattenmolekyler. Tuttarna lär inte lyssna, men kanske kan insidan bli lika porlande bekymmerslös som en fjällbäck.

Eller ännu hellre – som mitt fyraåriga nakenfisiga jag.

ThinkstockPhotos-463234821

Kan insidan bli som en porlande fjällbäck? Det är värt ett försök. FOTO: Thinkstock.

 

 

Ja, 50 är det nya 30!

IMG_6215I år fyller jag 50 och jag har redan gett mig själv ett löfte i present: När dagen infaller ska jag må tippentoppen. Inifrån och ut.

Jag har alltså äntligen fattat vuxenbeslutet att fokusera på den viktigaste personen i mitt liv – mig själv.

”Mittlivskris”, tänker du nu. Nope, jag har ingen åldersnoja, tvärtom gillar jag att bli äldre och kan äntligen ärligt säga att jag är rätt nöjd med mig själv. Inte så att jag är felfri på något sätt, det finns absolut förbättringar att göra, men jag har landat i hur, och vem, jag är.

Jag har slutat att var ängslig över vad andra tycker och tänker om min person och mina livsval. Jag bottnar i insikten att jag duger och det, mina vänner, är en riktigt härlig känsla.

Men kanske viktigast av allt: Jag tänker inte att jag är inne på slutspurten, att jag borde tänka på refrängen och tagga ner. Tvärtom. Nu lägger jag in en högre växel.

Och jag är inte ensam. Enligt Harris interactive (USA:s motsvarighet till SIFO) är just 50 den nya favoritåldern. Institutet ställde frågan: ”Vilken ålder skulle du vilja vara i resten av ditt liv, om du fick ha hälsan?” till drygt 2 200 män och kvinnor i varierande åldrar.

Svaret? Japp: 50. Femtio. The big five–zero.

Varför? Jo, enligt psykologen Barbara Becker Holstein är det för att vi som är runt 50 har snudd på alla möjligheter:

– 50-åringar är tillräckligt unga fortfarande för att lyckas bli kändisar eller sadla om och starta en ekologisk bondgård. Samtidigt har de fysiken för att kunna träna åtta timmar om dagen, säger hon till den amerikanska sajten today.com.

Precis min poäng. En sorts omvänd tonårstid väntar. En ångestfri framtid, där man har slutat fundera på vem man ska bli. Man ÄR. Och det är alldeles nog.

Jag känner smaken: Barnen är på väg ur boet (lite trist och tomt blir det, men också VÄLDIGT skönt), och tjockleken på makens och min plånbok spelar allt mindre roll, eftersom innehållet bara ska försörja oss två och vår (väldigt smärta) vovve.

Så efter snart 20 år av så kallat livspusslande har jag alltså tiden, energin och ekonomin att bli den bästa versionen av Erika Scott, 50: Fit and fcking fabulous.

Om det ska jag blogga här. Och inte bara hur jag själv förhåller mig, utan ni kommer få möta många andra härliga förebilder som också omfamnar sin ålder, ”The Quintastics” (eller LL som jag kallar dem: ”Lucious ladies, och en och annan kille, ”lad”), deras ”prospects” (45-plussarna – de är uppe och nosar vid den gyllene åldern) och ”hangarounds” (från 40 år – även yngre kan kvala in, under vissa omständigheter).

Så oavsett om du är LL, prospect eller hangaround – häng på! Bli fifty, fit and fcking fabulous, du också!

Du vet att du vill.

(Read this in English here.)

Absolut fabulösa. Partydrottningarna Edina (Jennifer Saunders) och Patsy (Joanna Lumley) i brittiska sitcom-såpan ”Absolutely Fabulous”. Karaktärerna är väl inte direkt kända för sin hälsosamma livsstil, men de bejakar verkligen livet.