På tisdag händer det. Då åker jag och tre författarkompisar till Toscana på en egensnickrad skrivresa. Ambitionerna är höga. Vi har alla bokprojekt att jobba med och har kommit överens om att ge varandra kreativa skrivuppgifter och förlösande feedback.

Efter en jobbtyngd höst och vår känner jag: Äntligen! Nu ska jag få grotta ner mig i mina karaktärer igen. Jag har inte tittat på manuset sedan i augusti och har faktiskt glömt bort det mesta av vad jag har hittat på hittills. Kommer jag att skämmas eller malla mig när jag läser? Ingen aning. Men jag längtar. Efter att bli så där uppslukad av intrigen att jag tappar tiden. Så blev det när jag skrev ”Vi ses i Disneyland”. Så hoppas jag att det blir nu, men risken är stor att jag förlorar mig i utsikten, i maten, i vinet, i vännerna.

Nåja. Må så vara.