Varför känns det otänkbart att äta samma rätt till middag varje dag, medan det går utmärkt att kopiera sin frukost dag ut och dag in, år efter år? Själv vill jag ha en rejäl kopp svart kaffe och ett par mackor. Gärna med ett hårdkokt, skivat ägg med kaviar som pålägg. Inte ens de få gånger som jag intar mitt morgonmål i en fyrstjärnig hotellmatsal ser min frukost särskilt annorlunda ut – jag liksom exporterar den i sin ursprungliga form.

Tråkigt? Förmodligen, men hela min morgonrutin är rätt rigid.
Jag stiger upp vid sex, går ut med Monty (vovven) klockan 06.30 och är tillbaka 07.15. Då väcker jag barnen, brygger kaffe och brer sagda smörgåsar innan jag bänkar mig i soffan med Svenska Dagbladet i knät och de sista minuterna av A place in the sun på Kanal 8. Och varje morgon blir jag lika irriterad. För oavsett hur programledaren krumbuktar och krusar, slutar avsnittet 99 gånger av 100 med att de brittiska spekulanterna konstaterar:

– It’s not exactly right for us.

Så klart det inte är. För de verkar inte ha ett uns av föreställningsförmåga. Kan inte se förbi de nuvarande ägarnas möblemang eller tapeter och saknar kompromissvilja helt och hållet. I de sällsynta fall som besöket leder till att spekulanterna lägger ett bud, är det så löjligt lågt att säljaren omöjligt kan acceptera. I mina mörkaste stunder tänker jag att de som ställer upp i programmet inte alls vill lämna Storbritannien, utan bara är ute efter en sniksemester.

Eller så är de lika fast i sina vardagsvanor som jag är i mina morgonrutiner. Men till skillnad från mig är de helt oförmögna att exportera dem.

Två brödskivor med kokt ägg och kaviar, samt ett par koppar svart kaffe. Mina frukostvanor varierar inte särskilt mycket.

Britterna i tv-programmet lägger sällan ett bud på något av de objekt som de ambitiösa programledarna visar dem.