Lottie Knutson – en inspirerande ”bråkstake”

Det hade gått fem år sedan flodvågskatastrofen när vi möttes under en pressresa till Tunisien 2009. Lottie Knutson var med som Fritidsresors presschef, jag jobbade för tidningen Amelia och skulle skriva resereportage om Frittes nya badhotellskoncept ”Splash”.

Att jag var starstruck är en underdrift. Efter hennes hjälteinsats under tsunamin 2004, snudd på idoliserade jag Lottie Knutson, vilket jag outade i den här krönikan i Aftonbladet Söndag för ett tag sedan.

Därför var jag lite spänd inför resan. Jag ville inte bli besviken. Upptäcka att hon var ignorant, självupptagen och dryg, istället för så där varm, inkännande och skarpsynt, som hon framstått när hela Sverige var i kris.

Till min lättnad var hon exakt lika chosefri som jag hade föreställt mig och trots att hennes uppdrag var att sälja sitt bolags förträfflighet till mig och de andra resejournalisterna, kändes hennes engagemang aldrig kladdigt eller påklistrat. Jag upplevde att hon var äkta och att hon var helt och hållet sig själv, utan att tulla på sin integritet, en nog så svår balansakt. Det var förmodligen en korrekt analys eftersom, som hon uttrycker det i Aftonbladet Söndags intervju: ”Jag har en besvärande oförmåga att förställa mig”.

Fortfarande, fem år efter den där veckan i Tunisien, fortsätter Lottie Knutson att vara en av mina främsta förebilder. Hon besitter ett alldeles särskilt sorts mod, hon törs sticka ut hakan och vara obekväm. Nu har hon dessutom vågat säga upp sig från toppjobbet som informationsdirektör på Fritidsresor efter drygt 15 år i koncernen, trots att hon är tveksam till att någon kommer att erbjuda henne en ny anställning, eftersom hon är ”alldeles för bråkig”.

Innan beslutet landade hade hon varit tjänstledig för att skriva boken ”Nödrop – när krisen kommer” (Albert Bonnier förlag), som föddes ur hennes erfarenheter från Gottrörakraschen 1991, (då Lottie jobbade på SAS och var den som tog emot det första larmsamtalet från Arlanda), tsunamin 2004 och askmolnet från den isländska vulkanen Eyjafjallajökull 2010.

Men boken, som publicerades tidigare i höstas, handlar inte bara om de stora incidenterna, utan om all sorts krishantering. Lottie Knutson menar att kriser kräver ett tydligt, nästan militäriskt ledarskap, samtidigt som man måste kunna erkänna: ”Vi vet för lite, men just nu gäller det här, vi kan ändra om det framkommer mer fakta”.

Hon delar också med sig av insikten att de inte är de gigantiska katastroferna som knäcker oss, för då är vi ”rätt hyggliga mot varandra”, utan det är de lågintensiva kriserna, utanförskap och mobbning, som är värst och svårast att hantera.

Varför är det så?

– För att det år då vi går på varandra. Under en stor olycka kavlar vi upp ärmarna och hugger i. Men i en nedbemanningssituation, till exempel, blir vi ofta osäkra och destruktiva, som råttor i en bur. Tyvärr är många chefer alltför ängsliga och vågar inte fatta obekväma beslut. De har ju en medarbetarundersökning att ta tänka på …

Du har ju precis sagt upp dig, var 50-årsdagen en sorts vattendelare för dig? 

– Ja, plus att jag skrev en hel bok om mod, då måste jag ju våga gå vidare, utmana mig själv igen och min nyfikenhet. 50 år är ju ingen ålder, det spelar ingen som helst roll hur gammal man är enligt kalendern, det är först när man har slutat vara nyfiken som man är gammal.

Om du skulle träffa på ditt 25-åriga jag, vad skulle du vilja säga till henne?

– Eftersom jag verkligen njöt av livet, jag umgicks med vänner, fikade, läste böcker och gick på teater, så skulle jag säga: ”Gud, vad bra att du utnyttjar din tid så bra! Fortsätt med det, för när du får barn, kommer du inte öppna en bok på 15 år.”

Vad ser du i kristallkulan? Vad gör du om 20 år?

– Då har jag förhopningsvis några barnbarn, jag reser mycket och är ännu mer nyfiken.

PERSONFAKTA

Namn: Lottie Knutson.

Ålder: 50 år (Lucious lady).

Familj: Gift med Mats, barnen Mikaela, 22, Mattias, 20, Linn, 12 och Elias, 8.

Bor: I Nacka.

Gör: Styrelseproffs, skribent, föreläsare.

 

Skärmavbild 2014-11-30 kl. 16.49.09

Nyfiken på livet. Fritidsresors förra kommunikationsdirektör, Lottie Knutson, är aktuell med en bok om modigt ledarskap och säger att 50 inte är något annat än en siffra. ”Det är när man slutar vara nyfiken som man är gammal”. FOTO: Veronica Kindblad.

 

Skärmavbild 2014-11-30 kl. 17.13.20

Boken ”Nödrop – när krisen kommer” (Albert Bonnier förlag), hade release tidigare i höstas och har redan sålt slut, två gånger. Nu kommer den snart i tredje tryckupplagan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Memory lane

Det är sisådär 25 år sedan vi träffades för första gången under ett 24-timmars så kallat ”nattstopp” i London. Vi var båda nyanställda flygvärdinnor på SAS och klickade direkt. På ett sätt var det kärlek vid första ögonkastet, för jag minns hur jag föll handlöst för Ellas sprudlande personlighet och att det var så lätt att öppna sig för henne.

Många av våra kolleger tyckte dessutom att vi var extremt lika och vi blev ofta förväxlade när vi anmälde oss för tjänstgöring på Arlandas crew check-in.

Skärmavbild 2014-10-30 kl. 19.16.00

DÅ. Kamerorna hade varken filter eller skärpa, tydligen. SAS-värdinnor à la 1991.

Varken jag eller Ella blev särskilt långvariga på SAS. Vi skolade båda om oss, jag hamnade i journalistyrket, hon i reklamsvängen, men genom alla år har vi hållit kontakten. Ibland har det gått ett par år innan vi lyckats få till en dejt, men varje gång vi ses kommer vi direkt in på väsentligheter, precis som vid vårt första möte. Det känns som ett sorts otvunget, skönt systerskap.

Nu har vi precis träffats. I tisdags bjöd Ella mig på finlunch på Centralstationens nya bistro, Luzette, och inom några minuter var vi djupt involverade i varandras liv. (Till skillnad från våra bordsgrannar, två karlar i samma ålder som vi. De snackade knappt med varandra, utan var fullt upptagna med att fingra på sina smartphones).

IMG_7210

NU. Fortfarande lika som bär? Vi träffades för 25 år sedan och har klickat sedan dess.

Eftersom jag är lite nyfrälst i den här bloggen och gärna missionerar om mitt hälsafokus, handlade Ellas och mitt samtal mycket om just det. Även hon och hennes man äter till största delen vegetariskt och hon berättade att hon också tränar mer än någonsin. För hon har, som jag, insett att ju äldre kroppen blir, desto mer kärlek behöver den. Jobbstress och för mycket stillasittande har gjort att hon fått riktigt ont i ryggen.

– Jag har gått till naprapat flera gånger per år och nu har jag ledsnat på det. Jag vill förebygga problemen och smärtan istället. Och även om det är trögt att gå till gymmet ibland, så mår jag alltid så bra efteråt. Jag är alltid gladare och känner mig både starkare och snyggare!

Då, 1991, när vi lärde känna varandra var jag 24 år och du 22. Vad skulle du vilja säga till ditt unga jag? 

– Följ ditt hjärta och låt dig inte påverkas för mycket av andras åsikter om vad du bör eller inte bör göra, både i jobbet och privat. Passa dig för människor som sprider dåliga vibbar och som ger dig osund energi. Ta hand om din kropp, ät sund mat som ger dig näring och energi. Hitta ett sätt att röra dig som du gillar och blir glad av. Gå, spring, dansa, whatever! Men sitt inte stilla – du får  ont i kroppen längre fram i livet! Och glöm inte att ha kul, livet är inte så himla allvarligt (skratt)!

Skärmavbild 2014-10-30 kl. 19.05.06

I dag driver Ella Klapp egna reklambyrån Klapp & co tillsammans med maken Anders.

 

PERSONFAKTA

Namn: Ella (Gabriella) Klapp.

Ålder: 47 år, prospect.

Familj: Gift med Anders, 49, döttrarna Agnes, 18, Ebba, 15, och Klara, 8, samt hunden Sigge.

Bor: I Sollentuna.

Gör: Vd och projektledare på reklambyrån Klapp & co, som hon driver tillsammans med sin man.